Dagarna har börjat kännas lite längre nu när vardagen börjat ta fart. Vissa stunder är toppen, och vissa stunder ligger gråten i halsgropen när jag tänker på alla där hemma. Det är inte lätt att alltid vara stark. Och jag tror det är viktigt att ibland ge med sig, och visa sig svag. Annars kommer detta året bli ett långt år. 

 

Vi hade match idag, Varsety vann 3 eller 4 matchen i rad nu så det kändes super. Jag skrev precis klart min essay som skall lämnas in imorgon i Engelskan. Hoppas den duger.

 

Nu skall jag försöka gå och lägga mig och hoppas att sömnen kan få mig på andra, lite lättare tankar. Puss !

Some pictures of my awsome volleyboll team, plus the gym of my school!